Inskolningen är igång..
i säkert ett halvår inför detta. Man är ju tramsig...nu ska nån ANNAN ta hand
om mitt lillhjärta, trösta, byta blöja, leka osv osv...
Kan med lätthet säga att det går lysande med inskolningen.
Nu har vi bara hållt på sen i Tisdags men vi har redan lämnat honom ensam..
Första gången var igår..vi fick gå in i personalrummet en halvtimme.
Idag var vi med en ynka kvart, sen kördes vi iväg o ska hämta honom strax.
Nu har han varit där själv i ca 1 timme.
När vi sa hejdå till honom tittade han inte ens på oss...sprang glatt runt med
en trehjuling...lille godingen.
Det känns bättre bättre...man är ju inte ensam om sådana känslor...
Kramen
Kul att det har gått så bra med inskolningen!!!
Vet precis... Håller på att skola in min lilla tulta. Eller... ja, sambon får göra det, för jag måste jobba (lärare, svårt att vara ledig precis vid terminsstarten). Visst är det hemskt att de blir så stora så fort? Känns som det var igår hon föddes. Nåja, vi får väl gråta en skvätt och acceptera tidens gång.
Kram
ja usch, inskolningar är urjobbiga, kommer ihåg va ledsen man var med dom två första, tur att det är ett tag kvar med Alva, men det står väl inte på förrän det är hennes tur också.Men vilken tur att lill killen trivs, det gör det hela lite lättare=)
Vet precis hur det kändes... Trots att mina barn är så stora nu...
Men jag måste erkänna att jag har samma ångest varje gång det sker något nytt i mina barns liv även nu... Börja högstadiet, gymnasiet osv...
Imorgon börjar min yngsta 7:an! Helst av allt skulle jag vilja vara med och se hur det går... Men det skulle han förståss aldrig tillåta! :)
Kram
Mette
